Boxerns ursprung
Man vet att hundar avlats för speciella ändamål för redan 7000 år sedan, som krigshundar, jakthundar, vakthundar osv. Boxerns förfäder kan säkerligen sökas till stora och fruktade
vakthundar, som deltog i rovdjursjakter och var medstridare i krig. Dessa Molosserhundar har sedan antiken funnits i Europa och dessutom bl.a. gett upphov till dagens olika mastiffraser. Boxern som ras blir till först när en rasbeskrivning och en systematisk avel påbörjas av en skara entusiaster i södra Tyskland i slutet av 1800-talet.
Hunduppfödning i äldre tider utgick från, i första hand att få tillgång till hundar med vissa specifika, funktionella egenskaper, sekundärt var att få fram hundar av en speciell typ. Mängder av lokala varianter av samma typ av hundar kunde hittas över Europa. Under tidigare delen av 1800-talet påbörjade engelsmännen att stambokföra avel av hundar efter förebild från hästuppfödningen. Boxerns närmsta föregångare brabantern finns beskriven redan 1719. Den beskrivs som en medelstor hund med kort och tjock kropp, brett bröstparti, kort näsa, underbett och kuperade öron och svans. Den användes av aristokratin för att hetsa björnar under jakt. När dessa jakter så småningom upphörde övergick brabantern till att främst vara en hund som användes av slaktare i Tyskland för att mota kreatur under 1700- och 1800 tal.
Till brabanterns större och äldre släktingar hittar man bullenbeisser och bärenbeisser. De användes som namnen visar, till bl.a tjurhetsningar. Hunden bet tag om tjurens mule och kunde genom sitt underbett bita ihop käkarna och tack vare den korta näsan fortsätta att andas utan att behöva släppa bettet. Bärenbeissern (björnbitaren) släpptes i stora pack mot björnar vid kungliga jakter. Att utöva storviltsjakt var under lång tid en rättighet som förbehölls aristokratin. Den engelska bulldoggen som har en parallell historia finns nämnd så tidigt som 1505, då med egenskaper och utseende som redan presenterats för brabantern. Den engelska bulldogen var i början på 1800-talet inte så lågställd som dagens.
Då den var ganska typlik brabantern och hade en status som rashund, parades bulldoggar ofta med brabantern. Likadant gjordes med en annan släkting, bostonterriern. Brabantern hade en viss popularitet hos intellektuella, konstnärer och studenter för sin läraktighet och intelligens, samt sitt ”fulsnygga utseende”. Dess kampvilja och mod, som i vissa kretsar användes för hundslagsmål tillhör boxerns mörka historia.
Boxerns pionjärer herrarna Elard König, K Höpner och Friedrich Roberth sammanställde 1895 "raskännetecken för tysk boxer", en förlaga till den första standarden som kom 1902. Man utgick från de hundar som lokalt benämnts brabanter eller liten bullenbeisser (tjurbitare). Namnet boxer används i skrift tidigast 1879 då hundar av doggtyp presenteras i ett tyskt verk, då synonymt med "bulldog eller också boxer". Namnets ursprung kan man bara spekulera om, ett skämtsamt namn som syftar på boxerns sätt att slå med framtassarna eller huvudets utmejsling som var som "en slagen prisboxares huvud". Andra förslag om dialektala varianter har också framförts, men ingen har riktigt kunna fastställa var ordet boxer kommer ifrån.
Sammanfattningsvis så är den moderna boxern ett resultat av några pionjärers arbete med att beskriva och systematisera de lokala boxertyper som fanns i Tyskland under 1800-talet.