Boxern skall vara en medelstor, korthårig, kraftfull hund med kvadratisk kropp och kraftig benstomme. Muskulaturen skall vara torr, mycket väl utvecklad och framträdande på ett välmodellerat sätt.
Rörelserna skall vara livliga, kraftfulla och eleganta. Boxern skall varken förefalla klumpig eller tung, ej heller luftig eller lätt.

Viktiga måttförhållanden:
Kroppslängd / mankhöjd; kroppens kontur skall vara kvadratisk, dvs. en vågrätt linje över ryggen skall tillsammans med lodräta linjer genom skulderbladsleden respektive sittbensknölen bilda en kvadrat.
Bröstdjup / mankhöjd; bröstkorgen skall nå ner till armbågarna.
Bröstkorgens djup skall vara hälften av mankhöjden.
.

  Hals:
Halsens överlinje skall löpa i en elegant båge från den tydligt markerade nacken ner till manken. Den skall vara lång, rund, kraftig, muskulös och torr.
Lång muskulös hals har mycket stor betydelse för hundens anatomi. Halsens längd och hållning har stor inverkan på frambensaktionen. Vid tämligen lågt buret huvud, får arm- huvudmuskeln en optimal arbetsvinkel och kan genom sitt fäste på överarmsbenet påverka frambenet med stor kraft. Vid ett alltför högt buret huvud med tillbakaböjd hals fås en trippande frambensaktion.

Kropp:
Kroppen skall vara kvadratisk. Bålen ska vila på kraftiga, raka ben. Manken skall vara markerad. Ryggen, inklusive ländpartiet, skall vara kort, stadig, plan och bred med kraftig muskulatur.
Korset skall vara sluttande, brett och svagt välvt. Bäckenet skall vara långt och speciellt, hos tikarna, brett.
Bröstkorgen skall vara djup och nå till armbågarna. Bröstdjupet skall utgöra hälften av mankhöjden. Förbröstet skall vara väl utvecklat. Revbenen skall vara välvda, men inte tunnformiga och nå långt bak.
Buklinjen skall vara elegant uppsvängd. Flankerna skall vara grunda, strama och lätt uppdragna.
Svansansättningen skall snarare vara hög än låg. Svansen skall vara okuperad.


Sluttande kors
Karprygg
Sänkt rygg
Lång rygg

En vacker välvd hals och en kort, stark rygg med tydlig mankresning och som svagt sluttar mot korset bidrar till att ge boxern den vackra siluett som klart förenar både kraft och elegans.
.



  Bedömning.
Bedömningens princip är en sammanvägning av förtjänster och fel. Vid bedömningen skall domaren väga en hunds förtjänster och fel mot varandra. Domaren skall i första hand notera de förtjänster som hunden har och som motsvarar mot rasens typ. En bedömning får inte bestå i ett ensidigt sökande efter och en uppräkning av en hunds fel.
Den övergripande anvisningen skall vara att varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse och sammanvägas med hundens förtjänster.

Exteriörbedömningen vilar på domarens kunskap om rasen och hans/hennes fria skön att använda denna kunskap i sammanvägningen av fel och förtjänster. Denna viktiga allmänna princip sätts ur spel endast när det i den officiella standarden klart anges att ett fel är diskvalificerande, eller när det i standarden anges att förekomsten av ett visst fel skall leda till att en viss kvalitetsprisvalör inte får överskridas. Diskvalificerande fel skall alltid medföra att hunden ges 0 pris.
Man finner ofta i rasstandarder listor med fel med angivande av felens grad av allvar utöver uppräkning av diskvalificerande fel. Likaså har ofta rasklubbar i kompendier och sammanfattningar angivet hur ett visst fel skall knytas till viss prisvalör.

Det är viktigt att komma ihåg att informationer och synpunkter av detta slag skall ses som värdefulla rekommendationer och inte något annat. Finns inte tydliga direktiv i den officiella standarden, så gäller grundprincipen att fel och förtjänster vägs mot varandra. Automatisk låsning av fel till prisvalör gynnar inte en bedömning som fokuserar på hundarnas förtjänster och riskerar också att leda till att man får en vinnande hund med minsta fel, men som kanske inte alls är den värdefullaste ur typ- och helhetssynvinkel.
Det är viktigt att framhålla att en domares “fria skön” aldrig skall tolkas som en rättighet att ersätta i välgrundad kunskap baserade beslut med subjektivt tyckande.
I boxerns standard finns inga diskvalificerande fel utan felen skall bedömas som att varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
Detaljgranskningen skall göras ingående och omsorgsfullt och på samma sätt och lika noggrant för alla anmälda hundar oavsett hundarnas kvalitet. Varje utställare har rätt att få en respektfull ingående, skriftlig redovisad granskning av hunden

Domaren inleder med att granska alla hundarna i en klass samlade i ringen både i stillastående och i rörelse. Domaren gör här sin första klassificering av de enskilda hundarnas typ och helhet.
Därefter följer granskningen av varje hund var för sig, varvid domarkritiken skrivs.
Under kritikformulärets rubrik Typ och Helhetsintryck redovisar domaren i ord den helhetsbild hunden ger; (Utmärkt, Mycket God, Godtagbar, Otypisk).

Bedömningen av den enskilda hundens typ och helhet, skall vara hundutställningens primära moment. Bedömningen av hundens detaljer kommer alltid i andra hand, som en följd härav kan en hund inte tilldelas högre pris än det dess typ berättigar till, men väl ett lägre, om detaljgranskningen skulle ge anledning härtill.

I detaljgranskningen anger domaren de kommentarer han/hon önskar göra angående t ex fel och förtjänster vägts samman etc.., samt också den skrivna motiveringen till ett eventuellt 0 pris eller KEP.

Vid typbeteckning så gäller följande knytning mellan typbeteckning och kvalitetsvalör:
Utmärkt typ skall ge Ck om inte detaljgranskningen föranleder sänkning.
Mycket God skall ge 1:a pris om inte .....
God skall ge 2:a pris om inte.....
Godtagbar skall ge 3:e pris om inte .....
Otypisk skall ge 0 pris.
Det är angeläget att den skrivna kritiken på ett respektfullt och begripligt sätt motiverar det kvalitetspris hunden givits. Det är särskilt viktigt om hunden erhållit ett pris som är lägre än svarande mot typbeteckningen.

Domarens helhetsintryck av hunden påverkas av det sätt, på vilket den presenteras och visar upp sig i ringen. En hund som uppträder störande för medtävlande i ringen kan av domaren avvisas och skall då ges KEP och förhållandet noteras i den skrivna kritiken, om hundens beteende inte motiverar att den skall ges 0 pris.

Förvärvade defekter.
Sådana förvärvade defekter som domaren själv enkelt kan identifiera bör vid kvalitetsbedömningen inte tillmätas betydelse, såvida de inte är av sådan art, att de omöjliggör eller försvårar bedömningen av t ex rörelsefunktionen eller genom att de tydligt och menligt påverkar hundens helhetsintryck. Förvärvade defekter kommer alltså att kunna spela större roll vid konkurrensbedömningen än vid individbedömningen. Utställare som önskar att domaren blir medveten om att ett fel förvärvat äger rätt till ringsekreteraren överlämna veterinärintyg som styrker detta. Intyget skall vara skrivet på särskild blankett (F145) i enlighet med utställningsbestämmelserna. Det är likväl alltid domaren som avgör hur det aktuella felet skall vägas in i bedömningen av hunden.

Mätning.
Mätning av mankhöjd får göras i varje ras efter domarens önskan. Bör göras i de fall domaren inte känner tillräcklig säkerhet i fråga om hundar av ras, för vilken standarden föreskriver särskilda maximi- och minimått.
Skall göras (är obligatorisk) i vissa raser i enlighet med specialklubbs önskan och SKK:s beslut.

Kvalitetsvalörerna.

Kraven för de olika kvalitetsvalörerna är inte möjliga att exakt och täckande definiera. Nedanstående beskrivningar är avsedda att ge domare och utställare en gemensam ledning av innebörden i denna prissättning.

Certifikatkvalitet (Ck)
En i alla avseende typisk ock korrekt byggd hund med så framträdande förtjänster och så oväsentliga fel, att den är ett utmärkt avelsresultat och kan ställas upp som ett mål för uppfödarens avelsarbete.
Kommentar: OBS att Ck är en kvalitetsvalör och skall inte uppfattas som ett pris för domaren att använda som en “extra belöning” vid konkurrensbedömning. – Det är principiellt riktigt att bestämma om en hund skall tilldelas Ck redan vid individbedömningen även om detta praktiskt taget aldrig sker utan Ck delas vanligen ut vid placeringen i konkurrensklasserna.

1:a pris vid kvalitetsbedömning Typisk och i huvudsak korrekt byggd hund med påtagliga förtjänster och vars exteriörfel inte är mer framträdande än att den kan sägas vara ett mycket gott avelsresultat.
2:a pris vid kvalitetsbedömning I typ och byggnad god hund vars exteriörfel inte är mer framträdande än att den kan sägas vara ett gott avelsresultat.
3: pris vid kvalitetsbedömning I typ god hund vars exteriörfel inte är av mera allvarig art än att den kan sägas vara ett godtagbart avelsresultat.
0 pris (liktydigt med diskvalifikation) Tilldelas hund som är exteriört otypisk eller har i standarden angivna diskvalificerande fel, har anatomiska defekter väsentligen påverkande häls och sundhet, är kryptorchid eller har oacceptabel mentalitet.

KEP (kan ej prisbelönas).
KEP används antingen p g a omständigheter som beror på hundens förare eller är relaterat direkt till hunden. Ovan ha har beskrivits förhållanden där en hund skall/bör tilldelas KEP p g a omständigheter som angår presentationen av hunden och förarens beteende etc.
KEP kan också i undantagsfall tilldelas hund, som visas i sådant skick att domaren inte kan bilda sig någon säker uppfattning om dess kvalitet. Exempel på detta är om hunden har uppenbara brister i uppvisnings- och ringkultur eller visas i dålig kondition. Vidare kan en hund på grund av skada visa upp sig så illa att dess rörelser är svårbedömda.

Juniorklass och unghundsklass.
Domaren bör i dessa klasser ta hänsyn till sådana anatomiska detaljer som rimligen inte kan vara fullt utvecklade hos den unga hunden. Däremot gäller att fel som sannolikt inte kommer att utvecklas till det bättre, t ex fel färgteckning och olika defekter, skall bedömas med samma krav som i öppen klass. CK skall endast tilldelas juniorer eller unghundar som uppfyller de ovan beskrivna kraven för CK och alltså utan speciell hänsyn till att hunden inte är färdigutvecklad.

Muntlig kritik.
Domare uppmuntras att genomföra bedömningen så instruktivt och lärorikt som möjligt, och när omständigheterna tillåter det hålla s k vid både individ- och konkurrensbedömningarna. Vid vissa typer av utställningar (rasspecialer), så är en muntlig kritik och öppen redovisning mer självklar och efterfrågad än vid andra utställningar. Domaren motiverar då sina domslut med en kortfattad muntlig kritik och talar om för utställare och publik varför hundarna ges de priser och placeringar de fått.
Domaren erinras också om att muntlig kritik är f n den enda möjligheten att tydligt motivera konkurrensplaceringar för utställare och publik.
En rätt formulerad muntlig kritik ökar förtroendet för domaren, förbättrar förhållandet mellan utställare och domare och kan undanröja många anledningar till missförstånd och missnöje.

tillbaka   till toppen